Hur säkrar vi elförsörjningen på den svenska marknaden?

Det talas numera ganska ofta om Sveriges snabbt växande elbehov. Industrins omställning, elektrifieringen av transporter och datacenters snabba expansion (inte minst i Dalarna!) målas ibland upp som en framtida våg som riskerar att slå hårt mot vårt elnät. Men hur snabbt växer behovet egentligen och vad krävs för att Sverige ska klara både dagens drift och morgondagens omställning?

Det korta svaret är att framtidens elförsörjning går att säkra, men att vägen dit kräver betydligt mer framförhållning, investeringar och samordning än vi hittills har vant oss vid, något som inte minst syns i den aktuella debatten om elnätsägarnas höjda avgifter. Det längre svaret är mer komplext och just därför så viktigt för företagsledare och inköpare att förstå.

Växer elbehovet snabbt eller långsamt?

Många av de senaste årens prognoser om kraftigt ökande elanvändning har kommit på skam, men det är samtidigt vanskligt att ropa faran över.

Elanvändningen i Sverige har under lång tid varit förvånansvärt stabil. Faktum är att vi i dag använder ungefär lika mycket el som i mitten av 1980-talet. Dels går det att koppla till ekonomisk utveckling, och där hålls elförbrukningen tillbaka av lågkonjunkturer, pandemi och inflation. Och även om vi använder el till fler saker idag än för 40 år sedan så har vi också effektiviserat saker som maskiner, överföringssystem och belysning.

Ändå bedömer Energimyndigheten att elanvändningen kan öka till 220–360 TWh år 2050, jämfört med dagens cirka 140 TWh, beroende på elektrifieringstakten. I flera scenarier sker en stor del av denna ökning redan under 2030-talet.

Även Svenska kraftnät lyfter samma utveckling i sina marknadsanalyser: elbehovet ökar. Inte explosivt varje år, men stadigt och ofta snabbare än både nät och produktion hinner byggas ut.

Med andra ord: just nu är efterfrågan dämpad (här i Dalarna har vi till exempel så gott som balans i systemet), men det kan också komma att se mycket annorlunda ut om bara fem, tio år.

Vad krävs för att säkra elförsörjningen på kort sikt?

Det finns tre avgörande områden där takten kommer att behöva öka jämfört med idag om vi ska klara av att möta behoven.

1. Stärka överföringskapaciteten

Många av Sveriges elsystemutmaningar handlar inte om produktion utan om flaskhalsar i nätet. Norra Sverige har stora överskott medan södra Sverige ofta har underskott.

Överföringskapaciteten måste byggas ut för att elen ska kunna flyttas dit den behövs, inte minst för att företag ska våga investera i elintensiva satsningar.

2. Få mer produktion på rätt platser

Ny vindkraft har framför allt byggts i norr, eftersom tillstånd och markförutsättningar är bättre där. Men industrins elektrifiering i både norr och söder kräver produktion närmare förbrukningen. Kraftslag som solenergi, vind och kraftvärme kan spela en större roll i tätbefolkade regioner, trots att det i sig inte löser överföringsfrågan. För det krävs stora turbiner i landets södra delar som kan ta emot och balansera överföringen.

3. Skapa flexibilitet i systemet

Energimyndigheten och Svenska kraftnät pekar båda på behovet av

• laststyrning och lastbalansering
• energilager
• styrbar produktion som kompletterar vind och sol
• effektiva marknader för stödtjänster.

Varje region har dock sina egna utmaningar och det kommer att krävas gott samarbete mellan alla aktörer på marknaden för att skapa bästa möjliga förutsättningar för förändring. Som elhandelsbolag ansvarar Dalakraft varken för elproduktion eller elnät, men vi för ständig dialog med andra aktörer.

Hur säkrar vi elförsörjningen på lång sikt?

Oavsett om man ser till politiken eller forskningen så handlar den stora frågan i svensk energidebatt om kraftslagen. Kan kärnkraften rädda oss? Är vindkraften tillräcklig? Och hur mycket solkraft kan Sverige egentligen producera?

På längre sikt är det nästintill omöjligt att ge klara svar i frågan och mycket beror också på vilka beslut som tas längs vägen.

Kärnkraft: viktig men långsiktig

Regeringen vill se ny kärnkraft i drift redan under 2030-talet. Flera energibolag undersöker små modulära reaktorer (SMR), men även dessa tar lång tid att tillståndspröva och bygga. Viss forskning tyder också på att de blir dyrare per MWh. Vi kommer också alltid att ha en problematik kring uranutvinning oavsett var det sker.

I ett positivt scenario kan den första nya reaktorn vara i drift runt slutet av 2030-talet. Det betyder att kärnkraften kan bli en viktig del av den långsiktiga lösningen, men inte ett svar på de kortsiktiga behov som uppstår redan under de närmaste tio åren.

Vind och sol: växer snabbt

Enligt Svenska kraftnäts scenarier kommer vindkraften att stå för den största utbyggnaden fram till 2035. Den nuvarande regeringen har dock stoppat många stora, havsbaserade projekt och frågan är om inte prognoserna kommer att behöva revideras. Låga elpriser och regelverket kring effektreglering talar också emot en kraftig vindkraftsutbyggnad så som det ser ut nu, för att inte tala om lokalt motstånd på sina platser.

Solkraft växer snabbt i södra Sverige och kan bli en viktig del av mixen för att avlasta de mest ansträngda områdena under dagtid. Nyligen kunde vi också läsa om att Stora Enso planerar för Sveriges hittills största solcellspark i Grycksbo utanför Falun.

Men elen kommer att behöva lagras och vi ser en möjlig utveckling där fokus går från att förflytta el geografiskt, från produktionsställe till konsumtionsställe, till ett fokus på att kunna “förflytta” el i tid mellan det att den produceras till dess att den ska konsumeras.

Kraftvärme och lager: systemets "stötfångare"

Kraftvärmen, som länge varit under press, kan få ny betydelse i ett elsystem där effekt och styrbarhet blir viktigare. Exempelvis Centerpartiet trycker på för sådana lösningar. Energilager i form av både batterier och termiska lösningar blir allt vanligare även i Norden och kan skapa värdefull flexibilitet.

Import och integrering

Sverige är en del av EU:s energimarknad. Om eller när prisvariationerna ökar i Europa förstärks behovet av robusta överföringsförbindelser, både för import och export.

Som du förstår är frågan komplex, men det står klart att Sverige behöver en robust energimix och alltjämt kommer att luta sig tungt mot vattenkraften.

Hur tacklar andra länder den växande efterfrågan?

Vi är inte ensamma om den här utvecklingen och dess medföljande problematik. Så hur agerar andra närliggande länder?

Finland har stärkt sin elbalans kraftigt tack vare Olkiluoto 3, Europas största kärnreaktor som togs i drift 2023. Det gör att landet nu är nära självförsörjande. Man gör också intressanta tester med lagring av både el och värme, vilket är relevant för oss i Sverige eftersom vi har ett liknande klimat.

Danmark i sin tur fortsätter att bygga ut vindkraft i mycket snabb takt och satsar på stora energiöar i Östersjön. Här behöver vi ha i åtanke att man är ett förhållandevis litet land geografiskt, med goda förutsättningar för vind givet närheten till Nordsjön.

Efter att Tyskland fasat ut sin kärnkraft kombinerar man massiv utbyggnad av sol och vind med stora satsningar på batterier och flexibilitetstjänster. Landet ser energilagring som en ny industri.

Norge har överskottsproduktion tack vare sin vattenkraft men saknar politiskt stöd för storskalig utbyggnad. Landet fokuserar därför på energieffektivisering och nätinvesteringar. Norge exporterar också betydande mängder el till Storbritannien, bland annat via sjökabeln North Sea Link som har en kapacitet om 1 400 MW.

Gemensamt för alla länder är att man utforskar energimixen på olika sätt och ser lagring som en del av framtiden.

Vad kan vi göra i Dalarna?

Dalarna har stora möjligheter, men också sårbarheter. Regionen är en del av elområde SE3, där effektbrist kan uppstå kalla vinterdagar. Vi har också en “getingmidja” i Borlänge som begränsar överföringskapaciteten, åtminstone just nu. Utbyggnad pågår på flera håll, men för att säkerställa att ronderande nedsläckning aldrig blir aktuellt krävs flera parallella åtgärder.

På Dalakraft tror vi att ökad solkraft, kraftvärme, biokraft, och med tiden även vindkraft som producerar el nära förbrukningsplatsen, gör oss mindre känsliga för flaskhalsar. Men det regionala nätet är i behov av investeringar: ju fler företag som elektrifierar, desto större krav ställs på både lokala och regionala nät.

Företag som aktivt kan styra sin förbrukning vid pristoppar bidrar till att avlasta nätet och slipper riskera att hamna i en situation där effektbrist leder till bortkoppling.

Så hur säkrar vi elförsörjningen?

Det enkla svaret är att mycket behöver ske inom många områden och på kort tid. Sverige står inför de största investeringarna i elnätet i modern tid och elektrifieringen kommer inte att sakta ned. Ingen enskild lösning kan säkra elförsörjningen på egen hand. Men tillsammans kan de skapa ett robust, flexibelt och hållbart system som klarar både vardag och framtida elintensiva satsningar.

För företag innebär detta två saker. Dels är det viktigare än någonsin att följa utvecklingen. Elförsörjning kan inte längre vara något man sköter med vänsterhanden, den kan komma att bli en central del av affärsplanen. Och dels gäller det att arbeta parallellt med energieffektivisering och kloka inköp för att försvara marginalerna. Det hjälper vi förstås gärna till med, kontakta oss så berättar vi mer om hur vi ser på framtidens elmarknad.